Detta är vad jag ätit vid mina ungefär 20 senaste frukostar:

- 3 dl havregrynsgröt med ca 2 dl mjölk och 1/2 dl hemmagjord lingonsylt.
- 1 skiva LingonGrova-bröd med ett lager Bregott, 2 st pepparsalamiskivor och 2 gurkskivor.
- 2,5 dl kaffe med mjölk och 1 sockerbit.

Så nu vet du hur du ska komma i toppform.


- - -


Igår när jag var ute och sprang i spåret sprang jag förbi en lärare jag haft under utbildningen. Han var typ hatad av vissa i klassen och det var mycket tjafs när vi hade honom. Och nu gick han där i skogen med sin hund. Jag tyckte han såg lite bekymrad och ensam ut och jag blev lite vemodig. När jag sprang förbi honom första gången märkte jag att det var han försent, så jag hann inte hälsa (jag springer ju så fort, vet ni, jorå). På mitt tredje varv mötte jag honom igen, och då var jag beredd. Jag hojtade: "Tja Jocke". Yrvaket tittade han upp och jag mötte hans blick i farten och han utbrast, ganska förvånat och möjligtvis lite generat: "nämen Tjenare...".

Undrar vad han tänkte på när han var ute i friska luften med sin hund. Metodik? Stoffurval? Sitt 80-tal? Nej, jag tror han drömde om hur det skulle vara att sitta i en liten stuga i ett bergslandskap och dricka whiskey och skriva på en roman som han sedan aldrig skulle ge ut, eftersom den ändå är så svår och för att han inte vill vara en sell-out. Senare skulle han komma på att han inte alls vill ha det så, utan i praktiken trots allt trivs bättre som han har det nu och följaktligen skulle han förkasta alla teoretiska modeller han byggt upp under sin promenad.

Jesus har talat

Han är lagom road över filmatiseringen av Jonas Hassen Khemiris Ett Öga Rött:

"Kulturkrockarna befinner sig på någon slags charmskola hos Onkel Tom. Visst, den har faktiskt sina goda sidor, men behovet av tokroliga invandrarschabloner får nu anses vara fyllt."

Haha. Jag måste säga att jag kräks på trailern.*

Annars tycker han - inte helt oväntat - att Roy Anderssons nya är mest "välartikulerad och sevärd" under den svenska filmhösten 2007.



*Jag minns boken som bättre, men så var väl också leken med språket (som rimligtvis gör sig bättre i skrift) bokens starka sida.

Låttextrader

Har kliat mitt huvud och scannat skivhyllan för att minnas vilka låttextrader jag tycker är väldigt bra. Jag tänkte att det skulle vara roligt (nåt måste man ju sysselsätta sig med). Och givetvis måste jag lägga upp dem på bloggen, för annars är det ju ingen större mening med projektet. Så här kommer några rader som är vackra eller fyndiga eller roliga eller asballa eller ja, ni fattar:


"When our kite lines first crossed, we tied them into knots/ To finally fly apart, we had to cut them off"
(The Shins - Pink Bullets)

"The Mississippi Delta was shining like a national guitar"
(Paul Simon - Graceland)

"Where were you while we were getting high?"
(Oasis - Champagne Supernova)

"Scratching like a tom cat, got a monkey on my back/ I'm gonna push and pull and howl like a wolf and drive my cadillac"
(Primal Scream - Jailbird)

"This is the first day of my life/ Glad I didn't die before I met you"
(Bright Eyes - First Day Of My Life)

"We've both given up smoking, 'cause it's fatal, so whose matches are those?"
(Pet Shop Boys - So Hard)

"I've got too many people on my shoulders, a high rise over me"
(The Essex Green - Our Lady In Havana)

"Tennessee's a brother to my sister Carolina, where they're gonna bury me"
(Ryan Adams - Let It Ride)

"This is the end, beautiful friend/This is the end, my only friend, the end"
(The Doors - The End)

"And if a double-decker bus crashes into us/ To die by your side is such a heavenly way to die"
(The Smiths - There Is A Light That Never Goes Out)

"Me and her went for a ride sir and ten innocent people died"
(Bruce Springsteen - Nebraska)

"I time every journey to bump into you, accidentally"
(Franz Ferdinand - The Dark of the Matinee)

"I, I wish you could swim, like the dolphins - like dolphins can swim"
(David Bowie - Heroes)

"We never messed around with discipline/We got our own jihad if you know what I mean"
(The Tough Alliance - Koka Kola Veins)

Och sist men knappast minst:

"I've got a bike, you can ride it if you like/It's got a basket, a bell that rings and things to make it look good/I'd give it to you if I could, but I borrowed it"
(Pink Floyd - Bike)


- - -




Alla rader tillägnas Stefan Holms nya skäggstil.

Anteckningar från en dag

Tvättade idag. Jag gillar att tvätta, att plocka ut rena kläder ur maskinen. Men jag hatar torktumlare; de våldtar mina kläder.

Jag måste köpa nya skor - mina nuvarande är ruttna - men hittar inga bra tror jag; som vanligt velar jag som ett nutcase. Siktar på att sneakersnstuff ska få hem några nya trevliga New Balance snart.

Hörde den där Lasse Lindh på radion idag. Han borde strypas långsamt.

För några timmar sedan, ett tilltaget stenkast härifrån, slog Marta Marta.

I värmeböljedagar som dessa skulle det vara skönt att köra omkring i en golfbil längs Umeås cykelvägar.

Den nya Timbaland-låten med den grammatiskt inkorrekta titeln är SÅ bra. Det är inte alls min genré, men den är faktiskt fantastisk. Den som anser annat har fel.

Brämhultskillen

Det var en gång en fattig student som blev Brämhultsberoende. I slutet av sommaren 2007 gick det upp för honom att han köpt tre flaskor Brämhultsjuice inom loppet av 9 dagar. Priset var högt, men smaken var som en frälsning. Han såg sina inköp som ett hälsostatement, för inte fan ska man behöva plåga i sig sur och artificiell BRAVO-juice eller liknande (ICAs, God Morgon, whatever), menade han. Nej huvva. Ska det vara så ska det vara äkta vara, annars får det vara.

David Duchovny är tillbaka

Efter att ha varit avslagen sedan Arkiv X glansdagar verkar han nu ha något stort på gång igen. Såg piloten av nya mörka komediserien Californication häromdan - och den bådar gott (nästa avsnitt sänds inatt svensk tid). Duchovny spelar Hank, en författare med skrivkramp, som är besviken på filmatiseringen av sin bästsäljande bok. Han tar droger, knullar i princip allt som rör sig samtidigt som han försöker uppfostra sin fjortonåriga dotter och fortfarande har starka känslor kvar för sitt ex. Duchovny är lysande i huvudrollen, som känns en smula självbiografisk. Nu har han äntligen hittat hem. Glimten i hans öga har fått en mörkare, mer cynisk dimension. Tidens tand har naggat honom i kanten, gjort honom mogen för det givna steget - till den motsatta sidan Ufo-nörderiet.

Saiko!

Jag har tagit in på ett motell. Så känns det. Men i verkligheten är jag bara tillbaka i min lägenhet efter sommaruppehållet. Ens rörelseschema blir förändrat när man går från villa till liten etta. Men jag är ju en mästare på små ytor. Jag har tänkt, ja, vad jag har tänkt. Det är nu den nya eran börjar. När man kommer tillbaka efter en lång tid på annan ort vill man förändra, bryta det gamla mönstret, blåsa bort dammet. Bort med klyschorna, in med något piggare, naturligare och sundare. Konvalecensen har gett mig nya perspektiv (eller gamla i ny tappning). Nu ska skräpet bort en gång för alla, så allt det rena, ursprungliga äntligen får skina i all sin prakt. Med förändringen kommer givetvis en ny metafysisk era. Och jag är redo, för jag tror att det kommer bli bättre än förr. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Förändrar man det rumsliga förändras också jaget. Jag lär må bra av det. Därför har jag startat min egen remake a'la IKEA-generationens filosofi: satt ett träracket på väggen, ställt tjocka böcker på en hylla i huvudhöjd, skaffat bokstöd, raderat hela min iTunes-playlist och enbart lagt in det jag vill höra nu, kastat mina gamla innebandyshorts, kastat massa cd-skivor, kastat sjukt överflödiga CSN-papper, köpt (fått) ny spis, fönsterputsat datorskärmen, tagit bort allt som var på kylskåpsdörren, tagit ner två tavlor och en skylt, bytt gardiner, lagt upp auktioner, krossat saker, gömt saker, glömt saker.

I don't shower much.

Trainspotting:

Idag fyller min blogg 2 år. Hurra! Hurra!

Sundown, sundown

I måndags dog regissörerna Bergman och Antonioni. Duktiga killar, javisst. Men igår gick den verkliga giganten ur tiden: Lee Hazlewood. Denna Oklahoma-födde countrylegend hade en overkligt mörk, djup basröst, som sätter en amerikansk filmtrailerröst i skamvrån. Han lät som en brödrost skulle låta om den kunde sjunga, ja, men på ett bra sätt alltså. Tidernas whiskyröst. Det bästa han gjorde var duetterna med Nancy Sinatra på 60-talet, med låtar som "Some Velvet Morning" (som Primal Scream gjort en cover på), "Jackson" och "Summer Wine". Dessutom skrev han feministdängan "These boots are made for walking", som han gav till Nancy.

Och han gillade Sverige. Det är ju sånt som kvällstidningarna alltid brukar skriva när en stor artist kommer hit, men i hans fall var det genuint. Han bodde på Valhallavägen i Sthlm på 70-talet. 1970 släppte han albumet Cowboy in Sweden med låtar som "No train to Stockholm" och "Vem kan segla".
-Jag har adopterat Sverige även om jag inte är säker på om Sverige adopterat mig, sa Lee när han intervjuades i SvD i december förra året.

Den 9:e juli fyllde han 78 år. Han dog av njurcancer.

Nya altanen

I veckan har jag arbetat på Det Stora Altanbygget. Den gamla, 30-årskrisande altanen på Kartstigen 17 var försjunken, obegripligt gles, ojämn och "komagad". Den var helt enkelt för jävla deprimerande. Så den bröts ned i beståndsdelar och slängdes på tippen. Den gamla altanen var så gles mellan brädorna att flertalet skatter kunde hittas när plankorna avlägsnades: bestick, glasspinnar, klädnypor, lego, handtag från lådvin, skivor från gamla disketter (uh?) m.m. När det gamla aset hade förintats startades byggnationen av Altanen - summer 07 edition. Den byggdes ovanpå Styrofoam-skivor (bra skit), för att över tid klara av inlandets markförskjutning, som annars kan göra en altan helt uppfuckad när det gäller lutning och stabilitet. Brädorna som användes var tryckimpregnerade. Idag, efter en finputsning (plankor runtom som skymmer styrofoamen), blev däcket färdigt. Det är solitt.



Epilog:
Helt plötsligt ser jag framför mig: Bakgården är en sjö, altanen en flotte. Med hjälp av en planka som blivit över ror jag över till grannen. Jag står stolt, i vit kostym, på flotten när jag glider förbi - grannarna står på verandan och vinkar till mig - jag hälsar tillbaka och får se deras hund hoppa i och börja simma efter min flotte. Jag ropar: Det finns bara plats för en varelse på denna ark! En stund senare inser jag att jag kommer att behöva släpa flotten över hela kyrkberget för att nå mitt mål: Bergbackas fotbollsplan, där jag ska bygga ett operahus av virket som flotten givit mig. MEN DET KOMMER JU INTE ATT RÄCKA.



Dist
raction is an obst
ruction
for the const
ruction.



Spik!