Mannen med papegojan

I en spelbutik i Märsta norr om Stockholm, i lördags, gick en man i svart jacka omkring och studerade resultat, tog noteringar, köade och tippade.

Göran pekade, utbrast "ser du fågeln?". Jag tittade mot taket - ingen fågel. Jag hade ännu inte riktigt fokuserat mannen i svart jacka.

"Nej, där..."

Jag fokuserade och där, på mannens högra axel, satt en stor vit papegoja. Den satt helt stilla, vilket var anledningen till att jag inte upptäckt den tidigare. En lugn, tyst, betraktande, stor vit papegoja satt där och följde sin husses tippande. En härligt bisarr syn.

Märsta blev Twin Peaks.

Varje lördag förmiddag går mannen med papegojan till sin lokala spelbutik för att tippa. Han hör med papegojan om den vill följa med och oftast vill den; mannen med papegojan tänker bra, för den är hans levande maskot som ger honom extra tur och fingertoppskänsla i tippningen. Ibland siar även papegojan om hur den tror olika matcher kommer sluta, vilka hästar som är i bäst form osv., och då gör den ju sig väldigt bra där på högra axeln varifrån den kan tala direkt in i örat, tänkte jag strax efteråt.

Carolinafansen jublar och jag

Inte för att jag håller på Hurricanes, nej, det vore ju anskrämligt, utan för att NHL precis haft sin säsongspremiär (i Helsingfors) och för att jag kunde se den på min teveapparat. Ja, du läste rätt. Bilden ovan ser nästan ut som ett tv-spel men det är på riktigt. ESPN Amerikat berikar hösten, vintern och senare även våren.

Amerikaniseringen.

Alldeles häromdagen fick jag hem Mad Men - säsong 3 på Blåstråle (oj vad klart och krispigt det är med Blåstråle). Serien blir bara bättre och rent filmtekniskt handlar det om perfektionism. Det är snyggt, polerat och romantiskt men känns ändå väldigt uppriktigt; jag vill bara ha mer av 60-talets USA. Jag vill ta tidsmaskinen, hänga i korridorerna på Sterling & Cooper (som numera är uppköpt).

Amerikaniseringen.

Bergsklättraren Aron Ralston var på en mindre expedition i en sprick-kanjon i Utahs bergstrakter år 2003, när han föll och fick ett stort stenblock över ena armen. Han kom inte loss. För att ta sig lös och inte svälta ihjäl var han tvungen att kapa av sin arm - med en fickkniv. Om det handlar boken Vilja Av Sten som jag läser just nu. Den är bra: Lite Into The Wild, lite klassisk amerikansk hjältesaga, lite dumdristighet som förvandlas till lärdomar. Jag är svag för sådant, så länge det känns sansat.

Den amerikanska indoktrineringen.