Saiko!

Jag har tagit in på ett motell. Så känns det. Men i verkligheten är jag bara tillbaka i min lägenhet efter sommaruppehållet. Ens rörelseschema blir förändrat när man går från villa till liten etta. Men jag är ju en mästare på små ytor. Jag har tänkt, ja, vad jag har tänkt. Det är nu den nya eran börjar. När man kommer tillbaka efter en lång tid på annan ort vill man förändra, bryta det gamla mönstret, blåsa bort dammet. Bort med klyschorna, in med något piggare, naturligare och sundare. Konvalecensen har gett mig nya perspektiv (eller gamla i ny tappning). Nu ska skräpet bort en gång för alla, så allt det rena, ursprungliga äntligen får skina i all sin prakt. Med förändringen kommer givetvis en ny metafysisk era. Och jag är redo, för jag tror att det kommer bli bättre än förr. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Förändrar man det rumsliga förändras också jaget. Jag lär må bra av det. Därför har jag startat min egen remake a'la IKEA-generationens filosofi: satt ett träracket på väggen, ställt tjocka böcker på en hylla i huvudhöjd, skaffat bokstöd, raderat hela min iTunes-playlist och enbart lagt in det jag vill höra nu, kastat mina gamla innebandyshorts, kastat massa cd-skivor, kastat sjukt överflödiga CSN-papper, köpt (fått) ny spis, fönsterputsat datorskärmen, tagit bort allt som var på kylskåpsdörren, tagit ner två tavlor och en skylt, bytt gardiner, lagt upp auktioner, krossat saker, gömt saker, glömt saker.

I don't shower much.