måndag, februari 27, 2006

G U L D E T



Runt tjugo minuter i fyra, igår:

- Period 3 -
00:09 Lidström (Sundin, Forsberg) Fin 2, Sve 3

JAJAMÄNSAN!!!

De tre största höjdpunkterna från finalen:
1) Lidas slagskott i krysset bakom Niittymäki
2) Henkes klubbhandsräddning på Jokinen med 27 sek kvar
3) Zätas match som helhet

Det största guldet någonsin för svensk hockey, givetvis.
Man baxnar, man baxnar.

onsdag, februari 22, 2006

Grattis Sverige!



Det inte bara OSade guld idag, det blev ett par guld också. I ordningen Björn Lind, Tobias Fredriksson, Lag Anette Norberg, Anja Pärson, Tre Kronor: guld, brons, semifinalvinst, guld och kvartsfinalvinst. Ett ord: Spiiik! Björn Lind är utan tvekan Sveriges OS-kung hittills. Idag lekte han verkligen hem medaljongen. Anja Pärson fick sitt guld - sin upprättelse - efter det bittra bronset i kombinationen; således en revanschstämpel på denna slalommedalj. En bonus var att man slapp se Kostelic i pallregionen denna gång. Sveriges söndagsåkning mot Slovakien igår fick sin belöning idag i och med en komfortabel vinst mot Bengt-Åke-bekanta Schweiz, som ändå inte lär vara onöjda efter sina insatser i Turin.

OS bästa dag så här långt?
- iiiJA!

söndag, februari 19, 2006

Den finska OS-studion



Hmm. Där vinner Sverige.

Ruutu; skämmes tammefan!

Finland har sett riktigt stabila ut så här långt i OS-hockeyn. De är det enda obesegrade laget hittills och har imponerat; deras powerplay är ett väloljat maskineri och de har visat ett enormt hjärta. Finnarna har sannerligen definierat begreppet lagbygge.

De var på förhand nederlagstippade, men att de nu säkerligen blir att räkna med ser jag knappast som oväntat. De finska lejonen var ju i final senast i World Cup. Skillnaden denna gång är att de saknar kanske världens bästa målvakt Miikka Kiprusoff. Men vad gör det när en viss Antero Niitymäki bevisar det vi alla redan visste - att den finska målvaktssidan är ett bottenlöst hav av talang.

Det som gör finnarna så giftiga är att utöver den sanna lagandan har de indiduella toppar som alltid höjer sig ett snäpp i landslaget. För att ta tre starka exempel: en viss Selänne - till synes pånyttfödd i det nya NHL - som fortsätter ösa in mål i landslaget. Vidare Saku Koivu, som är Finlands svar på Mats Sundin när det gäller att kliva fram i landslaget. Också Lehtinen, defensivspecialist men också säker målskytt med perfekt Koivu-kemi.

Den allra största anledningen till Finlands styrka i denna bemärkelse är dock, enligt mig, Olli Jokinen; en spelare som bara verkar bli bättre och bättre. Han har varit en stark ljusglimt i ett annars kolsvart Florida i år och kan nästan liknas vid en finsk, skadefri, Eric Lindros. Dessutom är han en matchvinnare av rang.

Finnarna imponerar som sagt. Igår slog man Tjeckien med 4-2. Men det är knappast resultatet det snackas om i efterhand; det man pratar om är vad som skedde i den andra perioden, då Jarkko Ruutu med en vårdslös tackling sänkte Jaromir Jagr. Ett synnerligen fegt tilltag från Ruutu, som på egen hand satte en skugga över ett utmärkt finskt resultat.

Det är illa att inte de stora lirarna kan få vara ifred. Att fegisar som Ruutu skall finnas på en olympisk is. Och det är tråkigt för Finland - för trots det fina spel som de visade upp i matchen, är det överfallet vi kommer ihåg. Till Ruutu har jag bara en sak att säga: Skämmes tammefan!

fredag, februari 17, 2006

OS vs Hemtenta



Den senaste sjudagarsperioden har helt klart varit tuff. Inledningsvis var utsikterna goda; min hemtenta och TV-tablån startade med exakt samma förutsättningar. Inga skador eller dylikt var att rapporta; absolut inga ljumskproblem. Men från att ha kämpat sida vid sida i vad som i teorin såg ut som en jämn kamp har OS-sporten under veckan både gjort ett ryck och dragit ifrån mina språkhistoriska uppgifter. Mycket tack vare de makalösa sprintstafettgulden och Pejas killerblick på curlingbanan.

Ett tag såg det riktigt illa ut - ja, i onsdags började ju hockeyn med allt vad det innebar - men mina papper lyckades efter en nattlig spurt gå i mål cirka fyrtiofem minuter innan 12:00 idag. En respektabel tid och med god marginal till kraven från våra kursansvariga. Hur känns det måntro? Nääe men...jag är helnöjd. Jag tackar Christian Bäckman, vars fumlande i gårdagens match mot Ryssland gjorde att jag, för en stund, fick nog och valde att stänga av teven och istället fokusera på mina uppgifter.