I måndags dog regissörerna Bergman och Antonioni. Duktiga killar, javisst. Men igår gick den verkliga giganten ur tiden: Lee Hazlewood. Denna Oklahoma-födde countrylegend hade en overkligt mörk, djup basröst, som sätter en amerikansk filmtrailerröst i skamvrån. Han lät som en brödrost skulle låta om den kunde sjunga, ja, men på ett bra sätt alltså. Tidernas whiskyröst. Det bästa han gjorde var duetterna med Nancy Sinatra på 60-talet, med låtar som "Some Velvet Morning" (som Primal Scream gjort en cover på), "Jackson" och "Summer Wine". Dessutom skrev han feministdängan "These boots are made for walking", som han gav till Nancy.
Och han gillade Sverige. Det är ju sånt som kvällstidningarna alltid brukar skriva när en stor artist kommer hit, men i hans fall var det genuint. Han bodde på Valhallavägen i Sthlm på 70-talet. 1970 släppte han albumet Cowboy in Sweden med låtar som "No train to Stockholm" och "Vem kan segla".
-Jag har adopterat Sverige även om jag inte är säker på om Sverige adopterat mig, sa Lee när han intervjuades i SvD i december förra året.
Den 9:e juli fyllde han 78 år. Han dog av njurcancer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar