Endast någon som tar sig själv på för stort allvar kan döpa sitt soloprojekt till "ceo" (VD på engelska) och envisas med att enbart använda gemener i bandnamn och promotion/intervjutexter.
Typ någon från västkustduon The Tough Alliance.
Att Eric Berglund sedan, i en Pitchfork-intervju, ger långdragna och bisarrt pretentiösa svar på alla frågor, bör betecknas som patetiskt.
Men det finns något älskvärt med det. Nog för att jag är TTA-biten och aningen partisk i fallet; jag har varit extra kritisk, ändå har jag inte kunnat stå emot ceo. Melodierna är bra, men det är inte dem som höjer ceo till skyarna - det är atmosfären, desperationen och naiviteten. Det är fantastisk eskapism, som pop bör vara i sina bästa stunder. ceo är en ritual som påbörjas med "All Around" och avslutas med "Den Blomstertid Nu Kommer".
ceo är västkust, Apocalypse Now, Sagan Om Ringen, Beverly Hills 90210, fotbollsderby och svensk skolavslutning blandat i ett högt kristallglas. Just nu den perfekta sommardrinken.
***
Förresten, besteg Sveriges högsta berg i torsdags. Episkt!
