I veckan har jag arbetat på Det Stora Altanbygget. Den gamla, 30-årskrisande altanen på Kartstigen 17 var försjunken, obegripligt gles, ojämn och "komagad". Den var helt enkelt för jävla deprimerande. Så den bröts ned i beståndsdelar och slängdes på tippen. Den gamla altanen var så gles mellan brädorna att flertalet skatter kunde hittas när plankorna avlägsnades: bestick, glasspinnar, klädnypor, lego, handtag från lådvin, skivor från gamla disketter (uh?) m.m. När det gamla aset hade förintats startades byggnationen av Altanen - summer 07 edition. Den byggdes ovanpå Styrofoam-skivor (bra skit), för att över tid klara av inlandets markförskjutning, som annars kan göra en altan helt uppfuckad när det gäller lutning och stabilitet. Brädorna som användes var tryckimpregnerade. Idag, efter en finputsning (plankor runtom som skymmer styrofoamen), blev däcket färdigt. Det är solitt.
Epilog:
Helt plötsligt ser jag framför mig: Bakgården är en sjö, altanen en flotte. Med hjälp av en planka som blivit över ror jag över till grannen. Jag står stolt, i vit kostym, på flotten när jag glider förbi - grannarna står på verandan och vinkar till mig - jag hälsar tillbaka och får se deras hund hoppa i och börja simma efter min flotte. Jag ropar: Det finns bara plats för en varelse på denna ark! En stund senare inser jag att jag kommer att behöva släpa flotten över hela kyrkberget för att nå mitt mål: Bergbackas fotbollsplan, där jag ska bygga ett operahus av virket som flotten givit mig. MEN DET KOMMER JU INTE ATT RÄCKA.
Dist
raction is an obst
ruction
for the const
ruction.
Spik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar