The Fountain

Darren Aronofskys nya var man ju peppad på sedan tidigare, men nu - efter att Kjell Bergqvist och Fredrik Sahlin tillsammans hyllat den - har förväntningarna nått takhöjd.

Kjell var helt lyrisk och räknade The Fountain som en av hans favoritfimer någonsin, trots pretto-ytan som han fasade för inledningsvis. Sahlin var inte lika såld - den Sahlinska skepsismen lever än - men klart imponerad och gav den fyra stolar.

För den oinvigde kan jag berätta att Aronofsky tidigare har gjort Pi och Requiem For A Dream, båda två riktigt bra filmer med audio-visuell briljans utöver det vanliga.

Brynäs 06/07: Aftermath

Brynäskillarna kämpade på bra men är nu utslagna. Lite tråkigt, lite trist. Men det känns inte så hemskt ändå. De visade härlig moral och gav aldrig upp. Bäckström vaknade, Dackell briljerade. Angell var den bästa offensiva backen utanför NHL. Sjödin var 41 och en gigant. På hela taget ser det bra ut inför framtiden, trots att Bäckis med största sannolikhet drar till Washington D.C. i höst. Brynäs är tillbaka som slutspelslag, vilket är det viktiga. Jag är övertygad om att detta är starten på en ny framgångsrik era.

Ett skitmål av HV var i princip det som kom mellan Brynäs och semifinalen. Kanske hade Brynäs gått vidare om jag börjat odla slutspelsskägg lite tidigare?

Nu hoppas jag på en final som lyder: Modo-Linköping

The light in the tunnel at the end.

Min helg har varit slö och utan större ambitioner. Har mestadels suttit hemma i kuvösen och funderat på livets stora frågor, som t.ex: Varför har dom slutat skriva "Compact disc - digital audio" i hörnen på cd-askarnas insida? Och nu, såhär mitt på söndagen, sitter jag och tänker "Jaha? Imorrn är det måndag igen ja", faktiskt utan någon vidare ångest, men med en tomhet som fungerar som fullgod ersättare. Om det är ett frisk- eller sjukhetstecken är om möjligt en ännu större fråga...

Tränade dock igår (rodd+löpning 1 mil), så helt off har jag ju inte varit.

Jag känner mig nu tvingad att ge er senaste nytt om mitt NHL-fantasihockeylag "Hockey Från Den Ljusa Sidan". Efter en rekordlång svacka är jag tillbaka på topp-100; laget har varit nere i skiten och vänt! Mars månad har varit ett enda segertåg och inatt, tack vare Lunkan och Marc-Andre Bergeron, gick jag upp till plats 81 vilket är min bästa placering sedan 25:e oktober.

Smallworld-våren kan bli angenäm.

Boork på hal is

Musik v. 11:
Tog fram en skiva från mitt nittital: 1977 av Ash. Nostalgin började flöda och jag insåg vilken pärla albumet är. Jag menar, låtar som "Goldfinger", "Oh Yeah" och "Kung Fu" är ju omöjliga att avfärda, även för den som skulle vara ignorant utöver det vanliga. Albumet är för övrigt producerat av Owen Morris, mannen som höll i spakarna på Oasis klassiker Morning Glory.


Just nu (lyssnar under bloggandet):
HV 71-Brynäs, kvartsfinal ROND 5. Viktig, viktig match. Herrejösses vad nice det skulle vara med en vinst i kontorsmöbelhallen ikväll. Men HV leder med 2-1, jävla as. Och nu fick Leif Boork MATCHSTRAFF...han klev tydligen UT PÅ ISEN. Bisarrt. Och precis som jag ska till att publicera detta inlägg gör HV 3-1 i powerplay.

Och direkt efter: 4-1.

Skjut. Mig. Nu.

Obligatoriskt test

Via bloggvägen hittade jag ett askul test på DN: "Vilken biotyp är du?". Här hittar du det. Fick flest B och blev reducerad till följande stereotyp:

"Du är intellektuell. Du skriver insändare om förflackningen av P1 och tyckte att Lukas Moodyssons "Container" var publikfriande. Fester livar du upp genom att recitera Ingmar Bergmans "Aus dem Leben der Marionetten". Du har portats från Cinemateket efter att ha kallat dem "Hollywoodhoror"."

Haha, njaa stämmer väl inte riktigt, men jag vet EN som det bör stämma in bättre på.

Höll annars på skratta ihjäl mig av följande pretto-svarsalternativ, på frågan om vad Göta Kanal 3 ska handla om:
"Janne "Loffe" Carlsson försluts i betong och sänks till botten av Östersjön. Sedan återberättar den tyske konstnären Joseph Beuys handlingen i de första två filmerna för en död hare."

Nicklas Bäckström har återvänt från de döda

37.46 3 - 2 PP1 Brynäs 19. BÄCKSTRÖM, Nicklas (36. LIND, Mikael 8. ANGELL, Nicholas)

...och Brynäs har precis vunnit första ronden mot HV med 4-3!

"Detta är Brynäs första slutspelsvinst sedan 2000" sägs det på radion i detta nu och det känns smått surrealistiskt det som precis har skett. Kanske har Boorks adepter något stort i görningen, kanske är detta starten på ett slutspelsparty.

Men vad hände med Luleå?

Taksnöskottning, Talladega Nights, skidåkning & en full Andrea Reuter

I fredags stod taksnöskottning på schemat. Vid sådana tillfällen blir man barn på nytt; givetvis måste man ju hoppa ner från taket och landa i den nyligen nerskottade snön, som gjort snödrivorna ideala för just sådana aktiviteter.

- - -

Talladega Nights: The Ballad Of Ricky Bobby, med Will Ferrell som korkad Nascar-förare, var förvisso ojämn, men stundtals gapflabb-rolig. Dumkul, i sann Ferrell-anda. Men det som höjer filmen är Sasha Baron Cohen, som spelar ett franskt formel 1-homo. Han är helt lysande och stjäl varenda scen han är med i. Även den amerikakritik som finns i filmen gör den nog så sevärd.

- - -

I morse, mitt under pågående Vasalopp, ville jag inte vara sämre utan snörade på mig pjäxorna, stack runt knuten och åkte elljuspåret. Under den sista kilometern kom ett rådjur skuttandes över spåret framför mig. Jag följde det med blicken och filosoferade: "Människan och naturen i samspråk". Sedan ramlade jag i en uppförsbacke.

- - -

Helgens TV var inte Melodifestivalens andra chans, nej, det var "TV om TV" på TV 400 (en kanal som Gud annars glömde). Ett program där programledare och gäster sitter och super och snackar aktuella TV-program. I fredagens avsnitt fick vi se ingen mindre än Filmkrönikans Andrea Reuter i soffan, smått drucken. Hon hann bl.a. såga den amerikanska rocksåpan Rockstar Supernova ("det är ju skitdååligt!!!") och hylla filmen Zoolander ("världens bästa film!").

Vägen hem

Åkte hem i morse; kl 08:07 avgick buss 63 från NUS. Det här är min inlandsskildring från bussfönstret:




I New York är taxibilarna gula; I norrlands inland är plogbilarna gula.




En traktor på landningsbanan.




Are you ready for the country?




Klassiska Uno-X, utanför Fredrika, featuring stolpe.
(Notera det förbättrade vädret).




Kultmack nr 2: Statoil i Åsele (där jag bytte buss till 41:an).




På rätt väg - i samarbete med OLW.




Den berömda långsvängen mellan Åsele och Vilhelmina.




Snart framme.




Hemma hemma.

Life On Mars

Ny månad och nya reflektioner rusar från bloggens huvud.

Min VFU är över för denna gång. Detta var min bästa praktikperiod hittills! Klar etta på min VFU-lista. Det kändes som att pusselbitarna föll på plats, som att hjulet äntligen uppfanns, som att framtiden visade sig från sin ljusa sida. Ja, i alla fall mestadels av tiden. Och faktumet att jag använde ett Seinfeld-avsnitt för analys under en av mina lektioner satte pricken över i (ja, så barnslig är jag ju). Ändå känns det skönt att nu, efter tre veckors verklighet, återgå till universitetets flyktiga vardag, trots att den är CK2-infekterad.


***

Ämnen i korthet:

- Februari var min tredje mest produktiva bloggmånad någonsin, får se hur denna månad svarar på en sådan kreativ boom.

- Angående James Morrison-tipset från Maria S: Jag har lyssnat på skivan nu och är inte helt såld på den mannen. Gillar "Under the influence", "Wonderful world" och den där låten jag hört på radion. Det är bra låtar, men inget jag blir upp över mina öron över. Det är för mycket soul för min smak, antar jag. Vet inte vad jag ska tycka om hans heshet riktigt, i ena stunden känns den rätt, i andra påklistrad.

- Joinade Vilhelmina Vikings på deras bortaturné här i Umeå i lördags. Vi förlorade båda matcherna, först 7-11 mot IF Vildmännen, sedan samma siffror mot Thoréngruppen. Det positiva, för egen del, var att jag nätade 4 gånger i den senare matchen. 4 mål mot serieledarna i division 4 trodde jag aldrig att jag skulle mäkta med! 3 av målen gjordes från Holmström-position, alla med Brett Hullsk precision :D.

- Todd Field är äntligen tillbaka, med mer amerikansk medelklass på film. Och med Jennifer Connelly i rollistan. Kan det bli annat än riktigt, riktigt bra?