Fjärrvärmespecial

Ryktet om att jag har gått into the wild har spridit sig. Och det stämmer. Här är jag nu. Här sitter jag och laddar inför Leeds, ser talgoxarna på nolltid käka upp alla frön i de tre fröautomater som hänger i busken utanför mitt fönster, ser fjärrvärmediket som går runt halva kvarteret. Det är ett snöskikt på marken, ja det är det. I England finns inte snö, där finns det regn. Det kommer bli fett. Lyssnar nu på Ryan Adams nya platta som släpptes i förrgår. Inget går upp mot nybakat.

Lulebänksspecial

Lulebänken from Erik Söderlund on Vimeo.

Det är stort av mig att göra en sådan här tribute, med tanke på hur matchen i lördags slutade. Stort, är det.

***

edit:

Brynäs är på fullaste allvar på väg ned i träsket igen, vilket i och för sig inte borde vara så förvånande, men det känns förstås lite fruktansvärt; det har ju sett säkrare ut än på länge. Behållningen med matchen i lördags var 3 saker:

• Att hela arenan hettade ur totalt varje gång Luleå försökte psyka Markström genom pååkningar av bl.a. Harju och Chabada. Och när Markström rest på sig skanderade hela Gävlepubliken "Mark-ström!", a'la "Hen-Rick!" från supportrarna i Madison Square Garden.
• Snubben en bit ovanför som under hela matchen tjötade om vilket korpgäng Luleå var.
• Att en avspänd Roger "Homer Simpson" Melin satt på bussen till arenan.

Den stora tablettasken:

I'm your social worker

I nedre vänstra hörnet skymtar de lingvistikpapper jag borde studera, men Glasvegas har tagit över.

På väg till IKSU: Glasvegas.

På väg hem från IKSU: Glasvegas.

Hemma: Glasvegas.

Ändå säger jag att Glasvegas är lite överhypade, men de är verkligen enorma i sina bästa stunder (Geraldine, It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry, Daddy's Gone). Stunder då man tycker att de är det bästa som kommit från de brittiska öarna sedan (What's The Story) Morning Glory.

Nu måste jag plugga.

True Blood

Gillar du välgjorda tv-serier med skön distans? Gillar du socialrealism? Gillar du sydstatsdialekt? Intresserad av minoritetsgrupper? Har du läst om slaveriet? Gillar du 70-talsklassikern Den Sista Färden? Gillar du vampyr-konceptet? Är du människa? Ifall du svarar ja på någon av dessa frågor bör du kolla in True Blood, Alan Balls (Six Feet Under) nya skapelse. Den är hypad, och jag stämmer in i hyllningskören. Titeln referar till det syntetiska blod, Tru Blood, som vampyrerna kan köpa på flaska och som delvis bidragit till att de kommit ut ur kistan och börjat leva öppet bland oss dödliga. Serien handlar främst om oskyldiga girl-next-door-typen Sookie (Anna Paquin) som fattar tycke för vampyren Bill, vilket medför komplikationer. Sookie kan höra människors tankar, men inte vampyrers, således gillar hon att vara med Bill då hon för en gångs skull kan slappna av. Fast slappna av och slappna av, Bill blir ju törstig emellanåt och vampyrer tenderar att vara impulsiva... Småkul är att Alexander Skarsgård är med i serien - som den uråldrige vikingavampyren Erik Northman. 

True Blood är ja ja, jättebra. Det är något du vill ha. På True Blood vill du titta varje da'. 

(OBS! Jag är inte sponsrad av HBO.)

Efter dagens lektioner svängde jag och V in på universitetsbibblan för att kolla upp ett par böcker. Den bok jag letade efter visade sig stå på ett skumt ställe så jag frågade om hjälp i expeditionen. Fick hjälp av en skäggig skjortklädd herre som raskt visade mig till rätt ställe. Jag plockade fram boken, la den på ett bord, sa något om att det var en tung pjäs. Det var då den skäggige skjortklädde herren transformerades till bokpappersmannen. Han bjöd på en initierad föreläsning om papprets tyngd, hur pappret var extra tjockt och innehöll lera och mikroskopiskt grus, vilket i sin tur har gett upphov till att vuxna säger åt barn att inte klippa i vissa papper, eftersom det följdaktligen slöar ned saxen. Hans ögon lyste under utläggningen och jag och V stod som i trans. Det var som om han väntat i 46 år på att få delge oss denna information, och just idag var stunden kommen. När han talat färdigt och jag tackat för hjälpen var det som om han försvann på ett ögonblick. Som om han teleporterades tillbaka till expeditionsdisken. Man fick nypa sig i armen, och efter att ha försäkrat sig om att stunden varit verklig blev man genast en mer harmonisk människa.