I nedre vänstra hörnet skymtar de lingvistikpapper jag borde studera, men Glasvegas har tagit över.
På väg till IKSU: Glasvegas.
På väg hem från IKSU: Glasvegas.
Hemma: Glasvegas.
Ändå säger jag att Glasvegas är lite överhypade, men de är verkligen enorma i sina bästa stunder (Geraldine, It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry, Daddy's Gone). Stunder då man tycker att de är det bästa som kommit från de brittiska öarna sedan (What's The Story) Morning Glory.
Nu måste jag plugga.
1 kommentar:
Oj! Det var i sanning en imponerande jämförelse. Måste nog kolla in dessa. Har som policy att dissa hypade band hur bra de än är, men jag kanske måste göra ett undantag... ;)
Älskar din blogg btw. Den gör att det är mycket lättare att hålla reda på vad som händer i den popkulturella världen. Jag slipper därmed känna mig som en tant! :D Tack.
Skicka en kommentar