In i vildmarken och tillbaka!

Jag har druckit mycket kaffe jag känner mig smått GALEN, fast det gillar jag ju egentligen för jag känner mig på tå, alerten, helt enkelt VAKEN men det kanske är lite för sent för just det just nu, inte vet jag, vissa saker vet jag och andra inte, ärligt talat borde jag komma in i matchen - borde jag komma in i matchen? - nej, skippa de populärkulturella referenserna för en gångs skull, även om det förstås alltid är roligt och småmysigt att slänga in sådana som falsk trygghet i denna uppfuckade bloggvärld, å andra sidan snackar vi blogg så snackar vi popkultur så problemet borde ju vara försumbart, men för all del, klanka ned om ni vill ifall ni tycker det blir för internt, inte mig emot, för det handlar ju om interaktivitet och det är ju magiskt, samtidigt måste vi komma ihåg att allt bara är ettor och nollor, nollor nollor ettor ettor nollor ettor, bakom det visuella är våra ord inte våra egna utan någon annans, något annats - kan vi höra dem när de verkligen uttalas? - nej, vissa saker vet jag, vissa borde komma in i matchen är vad jag tror och hoppas på, annars är vissa försumbara, men mina ord är ju mina egna, i datorn förvandlas mina ord till ettor och nollor: När blir de mina egna?

I don't know Butchie, instead

Fortet måste säkras. Det fixar jag, som vanligt; fortet är säkrat. Slutet är nära. Solen gick ner bakom min vänstra axel. Vissa saker vet jag och andra inte. Nu kluckar diskmaskinen: vågor skapas men bryts lika snabbt. Surfandet är slut för idag - de sista tre avsnitten väntar imorgon. Det har regnat till och från, strålande sol däremellan, rätt ambivalent. Men det är bra med variation. God söndag. Variation - det är bra. När man börjar med att gå via elljusspåret till Statoil för att köpa Ben & Jerrys och inget mer, har man receptet på det som är bra. Jag köpte Ben & Jerrys och inget mer. T köpte också men bara en burk blev det för honom (två för mig). Jag vet inte han kanske skulle köpt någon annan smak istället. Eller haft en extra, för han blev lite besviken på sin enda. Men det blev bara en burk för honom. Det var vita björnar från Alaska i den. Jag vet inte han kanske skulle köpt någon annan smak istället. Sedan blev det John from Cincinnati-maraton, för man var ju tvungen att komma i fas med avsnittet som sändes senare på kvällen, mitt under brinnande EM-kvartsfinal mellan Italien (som tyvärr hade för dåliga straffläggare!) och Spanien (som ska dö!). JFC är fantastiskt och skumt. Surf noir med en efterbliven Jesus i 50-talsfrilla. John kan vara den största teveseriekaraktären sedan Dale Cooper, men jag säger inget mer utan stannar vid kan. Vissa saker vet jag och andra inte. JFC är fantastiskt och skumt och känns Gus Van Santigt. John, karaktären, är fascinerande och rymmer så mycket. Det är bra med variation: sedan gick jag into the wild igen, runt elljusspåret. Man behöver en paus ibland. Efter det Brie de Sunco, på kex. Kanoners. Matchen gick till straffar och John till nr 7. Slutet är nära. God natt.

Västernorrlands Roland Garros

Det är skönt att spela på grus. Man kan slajda och andas in röken från det roströda gruset, som blir så varmt och fint på bild. Tänk Arizona...

Hej konsument

- AROBTTH goes DN Shopping!

Bästa promenad: Triumfmarschen.
Favoritdrink: Den som smakar hostmedicin.
Favoritgata: Den dåliga.
Äter lyxmiddag på: Kartstigen 17.
Bästa mikromaten: Grymma rester.
En bra gå bort-present: Bland-CD.

Favoritlyxartikel: Brämhults hallonjuice.

Läser just nu: Text-TV.

Läser helst: Realism.

Favoritförort: Malgovik.

Fikar gärna på: En stubbe.

Bästa lunchställe: Rött.

Bästa brunchen: Post-NHL-frukosten.

Bästa kaffet: Kokkaffet.

Bästa konsertlokalen: Cirkus är ju nice.
Bästa baren: Jag är pensionär.

Bästa restaurang: IKEA.

Senast sedda utställning: Morsans patiens-upplägg.

Favoritråvara: Potatis.
Favoritfärg: Beror på var när hur.
Favoritmärke: Elan.

Favoritskor: Saucony i alla lägen. 

Klädkonto per månad: 0-1299 kr.

Dricksprocent: 100%

Modeförebild: Ivan Lendl.

Motionerar: Innebandy.

Mest överskattade affär: Carlings. Pallar inte musiken där inne.
Det dyraste jag har köpt: iMac G5.
Favoritprodukt på Systemet: Miller Lite.

Favoritprodukt på Apoteket: ACTA tandkräm.

Bästa fyllekäket: Toast.
Lyssnar på: Just nu Kleerup.
Bästa förfestmusiken: GK:s gubbrocksblandning.

Senast gnolade: Glassbilsmelodin.

Senast köpta skivan: Loretta Lynn - Definitive collection.

Mitt sämsta köp någonsin: Fast telefonabbonemang.
Dansar helst till: The Tough Alliance.

Senaste impulsköp: Ett gäng rökta abborrar av gympamagistern.

Senaste fyndet: Samma som ovan.
Fulaste klädfärg: Guld.
I dvd-spelaren/datorn: Seinfeld, Lost, emo-filmer.

Användbar pryl: Köksradio.
Favoritgalleri: flickr.com
Mode jag aldrig vill se igen: Clownbrallan.
Värsta huvudbonaden: Ölkeps.

Bästa huvudbonaden: Myggnätshatten.

Favoritaccessoar: Börs.

Bil/Transportmedel: Lexus.
Återvinner: Mellanmjölk.

Hejar på: Brynäs IF.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Undviker den.

Huckleberry Finns

Kakka, i Finland, är inte alls nära kaka. Fast allt är ju relativt. MEN NÄÄ, nu måste jag stoppa mig själv innan nivån sjunker ytterligare. Det här skulle ju vara ett fint inlägg om människorna från Nordens östligaste land. Ett kärleksfullt porträtt med hjälp av de varma bilderna. Men nu har jag förstört den ansatsen. Trist, tråkigt. Förresten: Ge-mig-Nike-och-Brämhult-Tommi doesn't live here anymore. Trist, tråkigt (i kör med N). Bilderna är från i torsdags, då N fyllde en kvarting.

Mannen med den gula backen

...har en blå flicka framför sig. Själv är han grön, men inte som sin cykel, utan som gräset på andra sidan.

Osgood As It Gets

5 favoriter från finalserien:

Pavel Datsyuk

Maxime Talbot

Brian Rafalski

Darren Helm

Chris Osgood

***

Dags att sova.

Vad är det för spån...

som betalar över 50 pund för en sketen T-shirt? Den personen måste ju vara i samma klass som mig. Så vad gör jag? Klickar mig vidare mot nästa objekt, som måste has.

***

Solid insats av Detroit imorse, nu är de bara en vinst ifrån Stanley. Z var i Crosbys face, och det var underbart att se hur frustrerad killen var. Tycker Osgood ser ut som en vilsen pojke i målet, men på något sätt - och med en nypa tur - lyckas han göra de viktiga räddningarna, och man kan ju inte annat än gilla den gamle veteranen som genom sin revival verkligen understryker att 90-talet är tillbaka. Å andra sidan, har man ett lag som gör försvarsarbetet inte bara till ett väloljat maskineri, utan även vacker konst, skulle väl även en sån som Dominik Hasek kunna vakta stolparna utan att det skulle haverera.