Snyggaste skivomslagen!

Klicka på bilden för att se större version.


Efter omfattande studier av min skivsamling är jag nu redo att presentera de tolv snyggaste omslagen från den. Ett snyggt skivomslag innebär bra musik, så är det väl? Nej, så enkelt är det inte, men i många fall stämmer antagandet - som exempelvis i detta. Här följer min estetiska genomgång.

Övre raden från vänster:

David Bowie - Heroes (1977)
Posörmannen nr 1, Bowie. Vilken inramning, vilket ljus!
Josh Rouse - 1972 (2003)
Josh Rouse tar retrosteget fullt ut, både musik- och omslagsmässigt. Sådant värmer.
Sufjan Stevens - Illinois (2005)
Gammeldagsiga serietidningskänslan är trevlig. Det feta 3D-typsnittet är givetvis fantastiskt.
Pulp - This Is Hardcore (1998)
Brittpop i de dekadenta salongerna. Rent och snyggt. I samma liga som "Coming Up", nedan.

Mellersta raden från vänster:

Kraftwerk - The Man Machine (1978)
Maskinellt och väldigt cleant. Strecken, de räta vinklarna och tyskarnas sammansmältning med designen gör detta till ett mästerverk.
Bob Dylan - Highway 61 Revisited (1965)
Visar hur ett typsnitt skall läggas ovanför ett foto. Enkelt, stilrent, klassiskt. Dylans skjorta och systemkameran i bakgrunden sätter pricken över i.
Green Day - Dookie (1994)
Ett omslag som man, efter att ha studerat det i 20 minuter, hittar någon ny skojig sak på måste givetvis finnas med här.
Prodigy - The Fat Of The Land (1997)
Att zooma in en krabba - symbolen för Prodigys musik - samtidigt som man exponerar kan leda till oanade höjder.

Nedersta raden från vänster:

Suede - Coming Up (1996)
Alla Suedes skivomslag är snygga, och detta är det snyggaste av dem. Arty farty, ja tack.
Franz Ferdinand - s/t (2004)
Tänk så helrätt det kan bli med ett coolt typsnitt, ett streck och kombinationen svart-benvit-orange.
Velvet Underground - VU & Nico (1967)
Andy Warhols klassiska, skalbara banan är genial. Konstens intåg i skivomslagen.
Lucinda Williams - Car Wheels On A Gravel Road (1998)
En grusväg, ett slitet hus i södern, skymningen, det knaggliga typsnittet...när man hör skivans musik kan man knappast tänka sig hur det skulle sett annorlunda ut.