Fyra dagar har gått sedan återkomsten till Umeå efter jullovet. Har gjort två saker: handlat och opponerat. Köpte en liten perkulator igår; kände att råttet var mågat när det gällde Nescafés blaskiga snabbkoppar. Alltså, en perkulator - oj oj oj oj oj - nu snackar vi inte vuxenpoäng, utan pensionärspoäng. Apparaten var inte billig, men man kan ju inte sätta ett pris på riktigt gott kaffe*. Jag menar, vad kostar en ren miljö? Vad kostar fred på jorden?
När det gäller opponeringen; blev överöst av positiv kritik. Skämdes litegrann. Jag kan inte riktigt ta in de goda orden utan sitter bara och väntar på att få höra vad som borde ändras.
Veckans citat:
"Jag har aldrig gillat hippiefilosofier där man förkastar alla tänkbara kommersiella grepp med näsan i vädret. Det finns ju så mycket annat att oroa sig över där ute."
- The Shins frontman James Mercer i en intervju i DN, om hur bandet nått enorm framgång efter att deras låtar medverkat i flertalet filmer och tv-serier. Ett förträffligt sätt att nå ut med musik är det ju... och för mig som åskådare känns det "speciellt" när jag hittar en bra låt via en film; mediernas samverkan gör upplevelsen större. Men det är också farligt, då musiken lätt kan bli förknippad med filmen i första hand.
---
*Okej, perkulatorkaffe är väl inte världens bästa men definitivt en uppgradering för min del. Har dessutom inte plats för några större apparater på min kökskvadratmeter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
yeah, perkulator! välkommen i gänget!
Skicka en kommentar