Likt en gammal vän från förr dyker den upp, januarihögtiden Australian Open. Imorse såg jag omöjlige Federer leka med Björkman, som i praktiken knappast väntat sig annat än förlust i tre raka set. Björkman kunde i alla fall trösta sig med att han hade det största publikstödet; "Kom igen Jonas, kom igen!" ekade över Rod Laver Arena.
Tyvärr åkte en av mina favoriter ut inatt också - cyprioten Marcos Baghdatis. Snubben som överraskande gick till final förra året, men där fick stryk av - just det - Federer. Denna gång blev det respass redan i andra omgången: 3-1 i set till fransosen Monfils, som hade ont i vristen.
Men jag tyckte mig sakna något hos Baghdatis denna gång. Lekfullheten och glimten i ögat fanns inte riktigt där. Förra gången hade han inget att förlora - nu fanns det förväntningar och press på honom, vilket kan vara förklaringen till att jag såg en mer sammanbiten Marcos.
Efter ett nätslag visade han dock sitt gamla jag, då han frenetiskt började kicka med tennisbollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar