onsdag, augusti 17, 2005
Blåbär
Det enda som hördes, förutom vindens sus, var viskande, dova dunsar av bär som föll mot plast. Det var v ä l d i g t längesen sist, men idag plockade jag blåbär. Det var människan och naturen i samspråk, och jag kände mig plötsligt väldigt harmonisk. Den ursprungliga samlarinstinkten fick ge sig till känna och under ett ögonblick kom jag till insikt: livet behöver inte vara mer komplicerat än så här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
att vara, är att vara pretto, grattis!hahaha! Livet behöver inte vara svårare än så..
Skicka en kommentar