Populärkulturpåsen

Finska efternamn inom svensk indiepop betyder guld. Det senaste exemplet är Anna Järvinen, med sitt fantastiska Äppelöga. Tidigare hade vi förstås Hyvönen, Frida. Hennes senaste platta utnämner jag som den bästa svenska på 2000-talet sedan Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg. Haapalainen är ett annat bra namn, som producerat bra grejer, som t.ex. Concretes och Camera Obscura. Finska efternamn är alltid det nya svarta. 

Vad mer, jo, Stanley Cup har börjat sålla. Blues var först att ryka, vilket var väldigt väntat. Vancouver har något stort på gång, med Sedinarna i trans och Luongo i zonen. Får hoppas att Sudden blir frisk till kvarten så han får sätta några backhands. Igår försvann Montreal, överkörda av Boston med en Michael Ryder i toppform (han leder poängligan!) och än en gång blev det bevisat att Carey Price inte håller. Lunkan är som bekant The Beast just nu och vinner matcherna åt Rangers. Har dock svårt att se Rangers gå längre än kvartsfinal; vem ska göra målen? Inatt lär Detroit svepa Columbus, även om matchen spelas borta i Nationwide (Masonwide) Arena.

Filip och Fredriks nya program var INTE bra. Hypat som bara den. Men vad fick vi? Ett dåligt regisserat kaos. Nog för att duon brukar prata i munnen på varandra men här gick det ut över intervjuerna på ett dåligt sätt. Jonas Gardell pratade om Alladin-askar och Marilyn Manson var oväntat tråkig. Howlin' Pelle bjöd på en makaber karaoke. Skulle det vara roligt? Det var det inte. Den enda som höll måttet var Christer Ulfbåge. Fast jag lär ju ändå se nästa program; jag tror på bättring och jag tror på Kevin Bacon.