Så! Ja! Årets låtar!

Det var lite knepigt att ta ut årets 9 främsta låtar - det har ju kommit så väldigt mycket bra i år - men nu har jag gjort det. Varsågod! (Länkar till låtar och videor på titlarna.)


Översta raden från vänster:

Sebastien Tellier - Divine
Årets 12-poängare.

Kathleen Edwards - I Make The Dough, You Get The Glory
Årets hockeylåt.

Jenny Lewis - Acid Tongue
Årets Loretta.


Mellersta raden:

Fleet Foxes - Tiger Mountain Peasant Song
Årets fjällvandring.

Hot Chip - Ready For The Floor
Årets hoppjerka.

Frida Hyvönen - Oh Shanghai
Årets Flarken-möter-Kina, eller: into the wild.


Nedersta raden:

Glasvegas - Geraldine
Årets diskbänksrealism.

Veronica Maggio - Måndagsbarn
Årets snyggaste rip-off.

Air France - No Excuses
Årets sommar/medelhavs/nostalgi-toner

När man inte tränar får man bowla. Dagens facit:

119
159
155

Igår såg jag The Dark Knight och så bra var den ju inte. Jokern räddade kalaset. Kudos till Heath; alla hyllningar var välgrundande. Var Läderlappen ens med i filmen? Seriöst? Maken till gäspning får man leta efter, eller så var jag inte förberedd på någon så dyster och hes. Min teori är att Christian Bale är utbränd, känns som han varit med i varannan blockbuster de senaste 5 åren.

Träningslägret

En gång i tiden kunde vi alla hålla med om att julen innebar ätande, drickande och toksoftande. Men allt det där är gammalt - det är nya tider nu. Jag, dvs. människan, måste förbereda sig på de hårda åren som med största sannolikhet kommer innebära ännu mer av lågkonjunktur, klimatförändring och Carin 21:30. Så det gäller att komma i form, för tiden kräver att man är alert, på tå, när farorna närmar sig. Därför är jag redan nu inne på träningsdag nr 4 under detta jullov. På schemat står 10,4 km skidåkning, vilket känns mer än rätt.


Uppdatering: Jag var Wassberg i spåret. Sedan, timmen efter, blev det innebandy i 2 timmar i den berömda sunkhallen (fast den har bra golv och är ju trots allt legendarisk). Enligt T hade vårt lag en ideologi bakom vårt spel, till skillnad från det andra laget (med bl.a. T2, T3 och A), vilket är viktigare än att göra så många random sluggermål som möjligt - och visst hade han en poäng.

Jullovsfaktor

Nu är det officiellt: Det är jullov. Fick det idag, och det kommer vara länge. Årets jullov, ja det är långt. Sedan går jag sista terminen på Umu. 

Detta firas med en flaska Z och NHL-streaming. 

Extramaterial:

- Svenska hus är varma.

- Powerpoint är über.

- Jag är i dålig form, men snart blir det träningsläger.

- Har börjat på fundera på vilka som har gjort årets låtar. Katy Perry är inte en av dem...

Hur man tar sig från Leeds till Umeå på FEMTON timmar

Gårdagens händelseförlopp:

07:55 - Åker tvådörrars Peugeot upp till Trinity & All Saints College där klassen samlas inför hemresan.

08:15 - Därifrån tar vi bussen till Manchester Airport. Busschauffören spelar Corona-musik (inkl. Basshunter) hela vägen.

09:30 - Anländer till Manchesters flygplats, skickar storväskan till Sthlm.

10:30 - Äter en chicken royal sandwich tillsammans med en latte på Mcdonalds, plus några tic-tacs. Noterar att jag har 53 pence kvar, respektabelt.

11:00 - Går till gaten för flyget som ska ta oss ut ur landet. 

11:30 - Flyger till Norge.

14:30 - Är i Oslo. (Observera tidsförskjutningen.)

15:00 - Väntar i Norge, fotar i Norge, går på toa i Norge, tittar ut genom fönstret och ser ett dassigt Norge. Tar ett antal tic-tacs.

16:00 - Flyger till Sverige.

17:00 - Är i Stockholm.

17:20 - Förlorar 5 kr i ett vad,  plockar upp storväskan från bandet och skickar den till Umeå.

18:00 - Äter på Max (enligt en skylt en av världens tre bästa flygplatsrestauranger). Stripsen är överlägsna alla som serverades i England. 

19:00 - Lirar Sidewalk Express i 58 minuter. Äter tic-tacs.

20:00 - Går och köper Fazerchoklad i en butik mitt emot Sidewalk Express-stationen i inrikesterminalen.

20:15 - Läser tidningen Inrikes, som har Charlotte Kalla på omslaget.

20:30 - Tittar på när Joel och Veronica spelar nåt Tetris-aktigt spel på mobilen. Erhåller "efter tolv"-humor. Tar ett par tic-tacs.

21:00 - Det meddelas att flyget blir 10 min försenat eftersom flygvärdinnorna åkt med ett sent plan från Gbg. 

21:20 - Boardar Umeå-planet.

21:30 - Lyfter, styr norrut.

22:20 - Det är snöigt, isigt, Umeå, när jag tittar ut genom flygplansfönstret.

22:30 - Förlorar ytterligare 5 kronor i ett vad och plockar upp storväskan från bandet på Umeå flygplats. Tar fram min tic-tacs-box, ser att det finns en enda kvar. Jag ger bort den.

23:00 - Tillbaka på Berghem. 

THIS, is England

När bloggen nu gör comeback har Leedsvistelsen nått vecka 5. Det är som att tiden försvunnit och bloggen inte hunnit med, för det har den ju verkligen inte. Så, var börjar man berätta liksom? Vad skriver man nu, vid detta datum, vid denna definierande tidpunkt? Detta kommer förstås inte att vara ett inlägg som platsar i någon kronologisk redogörelse. Inte heller kommer det vara någon summering. Nej, det har gått för lång tid för något sådant, men nu börjar vissa saker utkristallisera sig. Givetvis har vistelsen inneburit en förändring, men trots att man här kör på vänster sida, trots att man saknar övergångsställ utan trafikljus, trots att man håller hustemperaturerna på andedräktssynlig nivå, trots de smala trapporna, trots saknaden av salt, trots att man dyrkar Yorkshire-puddingen, trots The Suns Page 3-tjejer och trots den nästan paranoia-liknande 'mind the people'-approachen ('please', 'sorry', 'thank you' etc.), så är det ju typ som hemma.

Som nu t.ex., när jag sitter och fullständigt matar ut å, ä och ö:n. Och som imorse, då snön hade kommit.

***
På bilden ovan syns gatan jag traskar nerför varje morgon på väg till skolan. (Bor på 6 Brownberrie Crescent, det andra stället jag bor på här i Leeds, de första tre veckorna var det The Chase, Rawdon som gällde.)