Förvirringen kring Bosco

forts:

Peterman: When momma said 'Bosco' she must have been trying to communicate something, a legacy, a dying wish perhaps.

George: Mothers say things. My mother goes babbling on and on like a crazy person.

Peterman: You know George, growing up as a boy in Costa Rica, I heard a rumor that momma had taken a lover. Perhaps Bosco was this man's name.

The life, Arctic

Jag minns när man var liten och tog loss långa istappar och använde som svärd. Duellerna varade inte så länge. Och efteråt försökte man bryta tapparna i så många delar som möjligt. Det gillade jag. Jag gillar fortfarande istappar. Vem gör inte det egentligen? Den som får en i ögat?

Annandagsspecial:

En Vilhelminaåkning.

Sock-a-knee

När man talar om trollen (med T) står de som vanligt i farstun. Saucony har anlänt till landet! Väldigt lägligt, enligt mig, för jag behöver verkligen ett nytt par. Cleana, hurtiga, bekväma. Ja tack.

Vad mer? Tjaa...Hot Chips Ready For The Floor är så bra att man får ont i magen om man inte lyssnar på den jämt och ständigt.

Wes Andersons bästa

Jack: Wouldn't it be great if we heard a train go by in the distance?
Peter: No.
Francis: It'd probably be annoying.

Wes Anderson var en av de tokhypade unga regissörer vars verk jag ännu inte hade fallit pladask för. Jag tyckte att det var för mycket självmedvetenhet och estetisk yta utan något djup som riktigt berörde. Tills härom veckan, då jag såg hans nya The Darjeeling Limited. Den var inte bara sådär skön, den kändes också i magen. Skildringen av relationen mellan bröderna på tåget var hjärtvärmande, knasig, ärlig och onödigt cool på samma gång. Alla med syskon känner ju igen sig. Kanske var det det som behövdes - lite igenkänningsbar brödraproblematik - för att jag skulle säga Ja, Nu, Äntligen! Okej, Anderson har ju behandlat dysfunktionella familjer förr (Tenenbaums...), men jag gillade att det var färre Adidas-overaller och mer avskalat denna gång. Detta var hans mest jordnära film, samtidigt som den Andersonska estetiken var lika självlysande som någonsin. Den gjorde sig verkligen i Indien, med de varma och granna färgerna. Men den största elogen måste gå till trion Schwartzman-Brody-Wilson. De var klockrena. Kudos!

Metablogg

Ibland läser jag andras bloggar. Som ni vet länkar jag ju till andras bloggar, redan där tar jag ju ödmjukt och generöst bort fokus från min egen prominenta sida. Det är hyggliga sidor, ja det är det. Men det är inte dem jag ska prata om nu, utan jag tänkte lyfta blicken ytterligare och spana ut över bloggvidderna. Det finns ju bloggar utanför denna sidas lilla universum som jag läser med jämna mellanrum. Sidor jag antingen hittat genom slumpen via några random klick eller genom ett fokuserat, initierat och målinriktat surfande. Här är dom:

Schyffert

Ni som missat Henrik Schyfferts blogg måste besöka den snarast. Den är guld, GULD! Korta inlägg, ofta med bilder eller dialog från hans "vardag".

NHL-bloggen

Per Bjurman är duktig på att skriva, och är man NHL-nörd så är man...

Citronmuffin

Kalasbitter och arty blogg av Sandra Hansson, fotograf från Skåne. Skriver bara med gemener. Patetiskt och självupptaget? Ja. Vill man läsa mer? Ja.

Kallabloggen

Charlotte Kallas blogg. Det är trevligt att hon bloggar. Hon är skön och vi får lära oss att hon gillar guitar hero. Inlägget om hur hon totaldissades av en motionär i Östersund var kul att läsa. 

Andrea Reuters blogg

Ingen häpnadsväckande sida, men hon är ju Andrea Reuter. Hon skriver om film förstås. Hon har dock drabbats av Youtube-influensan på sistone och det är lite störande, men jag förlåter henne.

Fantasinyheter är en festlig blogg (och en väldigt bra idé!). Tyvärr verkar den vara på is för tillfället. Men har ni tid så bör ni gotta er i de äldre inläggen.