Påskapokalyps

I stormigt väder (25 m/s) och via IKEA åkte jag hem för ett par dagar sedan. Befinner mig nu i ett påskapokalyptiskt Vilhelmina. Det Ödsliga Lugnet råder. Inte ett människa syns till. Ett gäng skator trippar över skaren på bakgården; det verkar som om de tagit över efter människan. Men jag finns - ligger bara lågt, väcker ingen uppståndelse, trots att jag åter är här.

Jag tog inte med mig kameran den här gången.

Nu, är en ny tid. Det ligger något i luften. Eller, är det bara något gömt som åter börjar se ljuset? Renässansen känns alltmer påtaglig. Jag har börjat reflektera över - och nästintill anamma - det medvetande som finns att beskåda på de gamla 8-millimetersbanden jag i dessa dagar börjat botanisera bland.

Där visas barnet.