Nod

Mitt förflutna spelar mig spratt. Men det handlar om trevliga spratt.
Ibland, när jag anar det som minst, dyker ordet Nod upp i mina vardagliga msn-konversationer, likt en god vän från förr. Jag håller Nod väldigt varmt om hjärtat. Det är en trygg nick från en svunnen tid - en tid då text mot svart bakgrund var en flykt från verkligheten. En flykt som höga telefonräkningar och lärare som inte gillade vad de såg försökte stoppa. De lyckades inte.

Visst kan man hävda att fördrivet stal alltför mycket tid av det väsentliga, men faktum är att vi som höll på med det blev starkt sammanlänkade. Vi blev en enhet som, om vi bara velat, hade kunnat störta regeringar. Dock stod vi ständigt på en avsats och balanserade ovanför det insnöade landskapet. Och ofta föll vi. Frågan som var aktuell då är lika aktuell nu: Är det verkligen nyttigt?

Nod.