Whiskeykillen

Min förkylning satte sig igår på stämbanden. Är nu väldigt hes. Men jag gillar det. Har nu fått en mustig whiskeyröst med pubertala målbrottsinfluenser (just det senare kanske inte är så jättehäftigt men...). Detta har medfört att jag tycker det är roligare att prata; den nya röst jag erhållit har skapat en ny dimension hos mig själv. Rösten har skapat en sekundär karaktär, med extra tyngd i orden. Frågan är hur länge den kommer att vara vid liv? Länge leve sjukdomen!