Totte vs Tindra

Snow day

Kom hem till Vilhelmina igår kväll och möttes av en snö-chock. Fast ja, det är ju så här det ska vara, så här det var på den gamla goda tiden, innan Al Gore förändrade världen.

Nashes to Nashes

Kate och Rick Nash är högaktuella just nu. (Lustigt när man endast skriver ut efternamnet efter sista sådär, då de ju varken är syskon eller gifta. Finns det någon språklig regel angående det där? Tänk om de vore syskon förresten, vad fascinerande det hade varit: de opererar ju i så vitt skilda branscher och står utseendemässigt så långt ifrån varandra, hon har smågalen uppsyn och stor kalufs, han konstigt skägg och hjälm istället för kalufs.)

Kate Nash är en sån där ball/hipp Londontjej som kan sitta på ett utefik och käka fem bakelser till sin tekopp samtidigt som hon pikar papparazzis och blir intervjuad. Hon spelar ball/hipp, småpunkig pop som doftar Lily Allen och framförallt Regina Spektor, men även lite Cranberries (som N påpekade). Hon är bra, av vad jag hört hittills. Schyssta beats, klinkande pianon och vardagsbetraktande brittisk accent kan jag smygklyschigt sammanfatta för den oinvigde.

Rick Nash är den gudabenådade talangen som var onödigt nära att få samma "bust-stämpel" som exempelvis Alex Daigle, Patrik Stefan och Pavel Brendl, men som nu mognat och visar sin klass i det klättrande Columbus Blue Jackets. Förr fick han ta emot anklagelser om tjockhet, nu har han gjort 9 mål på säsongens första 12 matcher. Baserat på hans utseende skulle han lätt platsa i valfritt jobbigt amerikanskt, tatueringstufft rapmetalband.

- - -

Förresten, Lev Fritt eller Dö Hårt var ju lustig. "That's gonna wake the neighbors" - hahaha - det var det bästa med hela filmen. Bruce vet hur en oneliner ska droppas. Filmen var inte särskilt bra, men jag blev fascinerad över McClanes råbarkade praktiska hållning kontra det stillasittande IT-samhällets teoretiska nörderier.

That's it for me, nu ska jag äta slakteriavfall.