Nämen Zidane

Hjärnsläpp var ordet. Obegripligt orutinerat. Materazzi måste ha kommit på något särskilt fyndigt.

Hursomhelst: rätt lag vann.

FORZA ITALIA

Måste bara nämna denne Fabio Grosso, som avgjorde inte mindre än tre matcher i slutspelet: Han fixade straffen som gav 1-0 med 7 sekunder kvar mot Australien i åttondelen. Han sänkte Tyskland med en vacker vänsterknorr runt Lehmann när 1 minut återstod av förlängningen i semin - och nu satte han den sista och avgörande femte straffen och ordnade Italiens fjärde VM-titel genom tiderna. Inte illa för en kille som lirade division 3-fotboll så sent som 2001.

Kvällens låt:
Edoardo Bennato & G.Nannini - Un Estate Italiana

VM-FINAL

Fotbollsmånaden är snart över, om drygt en timme börjar VM-finalen!

Italien vs Frankrike.
Gli Azurri vs Les Bleus.
Cannavaro vs Thuram.
Totti vs Zidane.
Toni vs Henry.

Kan bli nåt. Defensivt.

Universums sista dagar

Igår blev jag klar med mitt fördjupningsarbete - idag lämnade jag in mitt alster. Är nöjd över att jag slapp en typisk nattlig skrivsession denna gång. Jag började helt enkelt i tid med skrivandet och slapp stressade timmar innan deadline.

Lugnt och skönt - javisst. Men nu känner jag mig rastlös. Samma lättnad som infunnit sig vid tidigare tillfällen, då jag koffeinskallrande lämnat in verk efter en hård slutspurt, känner jag inte nu. Istället har jag energi kvar och är på alerten inför nästa uppgift - som inte kommer.

Terminen når strax eftertexterna...

Bästa skivorna - år för år - de senaste 10 åren

Firar min namnsdag med att lista de senaste tio årens bästa album.


1996: Suede - Coming Up
1997: Radiohead - OK Computer
1998: Belle & Sebastian - The Boy With The Arab Strap
1999: Aimee Mann - Bachelor No. 2
2000: Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
2001: Ryan Adams - Gold
2002: Brendan Benson - Lapalco
2003: Hidden Cameras - The Smell Of Our Own
2004: Loretta Lynn - Van Lear Rose
2005: Josh Rouse - Nashville
2006: Camera Obscura - Let's Get Out Of This Country

Erik

Pikefeber

Våren har etablerat sig på allvar och sommarvärmen är inte längre något avlägset. Det är nu som det ultimata plagget kommer ut ur garderoben.

Jag talar förstås om pikétröjan - denna klassiska tennisskjorta som på senare år verkligen fått upprättelse och som numera dyrkas av allt från stureplansbrats till indiefolk.

Pikén symboliserar en varmare tid, en tid då "ut i solen"-mantrat hänger över oss alla. En luftigare, ledigare tid. Samtidigt är tröjan i sig en påminnelse om att det klassiska alltid är rätt. Och, beroende på märke, kan man roa sig med att gissa var bäraren står, rent populärkulturellt.

Pikén är väldigt allround; förträffligt fungerar den under exempelvis en adidasjacka eller hood, lika väl står den sig på egen hand - stilren och clean, med en pondus som t-shirten saknar.

9 a.k.a. Den lilla världens sista dagar, del 2

NHL:s grundserie är färdigspelad och nog är jag belåten över mitt facit. Ja, riktigt belåten bör jag i slutändan vara; aldrig i min nu 5-åriga Smallworldkarriär har jag placerat mig bättre än i år. Efter nattens sista omgång gick jag upp en placering från den tiondeplats jag låg på igår.

Men jag darrade de sista två veckorna. Det började med en skadad Steve Sullivan vilket ledde till flertalet slösade trades, hetsade byten, från min sida. Jag hade inte tålamod med Selänne, trots att han var glödhet och fortsatte att vara så efter att han obegripligt nog fått lämna mitt lag. Men det slutade inte där, nej, som om detta inte var nog så sålde jag en högtflygande Cheechoo mot Kovaltjuk, vars avslutande vecka kärnfullt kan sammanfattas med ett ord: skam.

Så nog tappade jag ett par hundra poäng i slutstriden. Well well - sånt som händer. Man blir lätt trigger happy när man "tries to differentiate" för att försöka ta de avgörande stegen mot den högsta toppen. Denna gång blev det dock några snedsteg. Min halvdana avslutning ger dock motivation till att vara extra skärpt nästa säsong (ja, jag längtar redan faktist).

Tack till Kipper, som genom två nollor höll mig ovanför isen under slutspurten, då mitt trade-finger drabbades av parkinson.

The hills have eyes

En bortglömd bil ligger och lurar, i en snödriva nära dig.

Men nu blir det vår
- det är inget skämt!


(Bild: Axtorpsvägen, Berghem, Umeå)

Den lilla världens sista dagar, del 1

Det är nu lite mindre än en månad kvar av NHL:s grundserie, vilket betyder slutspurt i Smallworld*. Denna säsong har varit en succé för mitt legendariska Hockey Från Den Ljusa Sidan. Aldrig har jag varit så högt rankad, under så lång tid. I detta nu ligger jag på 5:e plats totalt och jag har hållit mig på topp-10 i över två månader nu. Med lite flyt bör jag lyckas avancera de sista avgörande veckorna.

Oroväckande är dock min brist på byten. Har gjort alltför många hafsiga, stressade byten efter OS-uppehållet. Byten som mest skapat oreda och en nervositet i laget; trades som kännetecknar en orolig manager. Varför det blivit så har jag ingen riktig förklaring på, men kanske har det med min strävan efter Den Perfekta Uppställningen att göra. När man ligger så högt upp kan det kännas som att varje byte är ett genidrag, ja, det är lätt att få storhetsvansinne i Den Lilla Världen. Egentligen borde jag skämmas - att planlöst slänga iväg trades är helt klart newbie-fasoner. Siffran i min byteskolumn är i detta nu noll. Tack och lov anländer fem nya trades inatt. Nu krävs en säker hand med extra känsla i fingertopparna för att på ett vinnande sätt portionera ut de få trades som återstår.

Skrapade ihop 395 poäng inatt - klart respektabelt. Bra jobbat, Jonathan och Marc. Inatt ligger mitt hopp hos Olli, Jaromir, Alexander, Sergei och Scott. Jag säger som Wikegård:
- Inget duttande, tack!



*Sporting News Fantasy Hockey. Smallworld var dess tidigare namn, vilket vi veteraner fortfarande nostalgiskt håller fast vid.