Saiko!

Jag har tagit in på ett motell. Så känns det. Men i verkligheten är jag bara tillbaka i min lägenhet efter sommaruppehållet. Ens rörelseschema blir förändrat när man går från villa till liten etta. Men jag är ju en mästare på små ytor. Jag har tänkt, ja, vad jag har tänkt. Det är nu den nya eran börjar. När man kommer tillbaka efter en lång tid på annan ort vill man förändra, bryta det gamla mönstret, blåsa bort dammet. Bort med klyschorna, in med något piggare, naturligare och sundare. Konvalecensen har gett mig nya perspektiv (eller gamla i ny tappning). Nu ska skräpet bort en gång för alla, så allt det rena, ursprungliga äntligen får skina i all sin prakt. Med förändringen kommer givetvis en ny metafysisk era. Och jag är redo, för jag tror att det kommer bli bättre än förr. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

Förändrar man det rumsliga förändras också jaget. Jag lär må bra av det. Därför har jag startat min egen remake a'la IKEA-generationens filosofi: satt ett träracket på väggen, ställt tjocka böcker på en hylla i huvudhöjd, skaffat bokstöd, raderat hela min iTunes-playlist och enbart lagt in det jag vill höra nu, kastat mina gamla innebandyshorts, kastat massa cd-skivor, kastat sjukt överflödiga CSN-papper, köpt (fått) ny spis, fönsterputsat datorskärmen, tagit bort allt som var på kylskåpsdörren, tagit ner två tavlor och en skylt, bytt gardiner, lagt upp auktioner, krossat saker, gömt saker, glömt saker.

I don't shower much.

Trainspotting:

Idag fyller min blogg 2 år. Hurra! Hurra!

Sundown, sundown

I måndags dog regissörerna Bergman och Antonioni. Duktiga killar, javisst. Men igår gick den verkliga giganten ur tiden: Lee Hazlewood. Denna Oklahoma-födde countrylegend hade en overkligt mörk, djup basröst, som sätter en amerikansk filmtrailerröst i skamvrån. Han lät som en brödrost skulle låta om den kunde sjunga, ja, men på ett bra sätt alltså. Tidernas whiskyröst. Det bästa han gjorde var duetterna med Nancy Sinatra på 60-talet, med låtar som "Some Velvet Morning" (som Primal Scream gjort en cover på), "Jackson" och "Summer Wine". Dessutom skrev han feministdängan "These boots are made for walking", som han gav till Nancy.

Och han gillade Sverige. Det är ju sånt som kvällstidningarna alltid brukar skriva när en stor artist kommer hit, men i hans fall var det genuint. Han bodde på Valhallavägen i Sthlm på 70-talet. 1970 släppte han albumet Cowboy in Sweden med låtar som "No train to Stockholm" och "Vem kan segla".
-Jag har adopterat Sverige även om jag inte är säker på om Sverige adopterat mig, sa Lee när han intervjuades i SvD i december förra året.

Den 9:e juli fyllde han 78 år. Han dog av njurcancer.

Nya altanen

I veckan har jag arbetat på Det Stora Altanbygget. Den gamla, 30-årskrisande altanen på Kartstigen 17 var försjunken, obegripligt gles, ojämn och "komagad". Den var helt enkelt för jävla deprimerande. Så den bröts ned i beståndsdelar och slängdes på tippen. Den gamla altanen var så gles mellan brädorna att flertalet skatter kunde hittas när plankorna avlägsnades: bestick, glasspinnar, klädnypor, lego, handtag från lådvin, skivor från gamla disketter (uh?) m.m. När det gamla aset hade förintats startades byggnationen av Altanen - summer 07 edition. Den byggdes ovanpå Styrofoam-skivor (bra skit), för att över tid klara av inlandets markförskjutning, som annars kan göra en altan helt uppfuckad när det gäller lutning och stabilitet. Brädorna som användes var tryckimpregnerade. Idag, efter en finputsning (plankor runtom som skymmer styrofoamen), blev däcket färdigt. Det är solitt.



Epilog:
Helt plötsligt ser jag framför mig: Bakgården är en sjö, altanen en flotte. Med hjälp av en planka som blivit över ror jag över till grannen. Jag står stolt, i vit kostym, på flotten när jag glider förbi - grannarna står på verandan och vinkar till mig - jag hälsar tillbaka och får se deras hund hoppa i och börja simma efter min flotte. Jag ropar: Det finns bara plats för en varelse på denna ark! En stund senare inser jag att jag kommer att behöva släpa flotten över hela kyrkberget för att nå mitt mål: Bergbackas fotbollsplan, där jag ska bygga ett operahus av virket som flotten givit mig. MEN DET KOMMER JU INTE ATT RÄCKA.



Dist
raction is an obst
ruction
for the const
ruction.



Spik!

krazy rain.

Somnade en tredjedel in i Livet på landet, som började 01:10 i natt. Varför går alla bra filmer mitt i natten? Skandal. Men rätt av femman att på senare tid visa Chevy Chase-klassiker som inte går att få tag på DVD här i Sverige.

Någon har gått omkring här ute och viftat med en stor plåt större delen av dagen, så har inte kunnat plugga in och gå på linan förrän nu. Jag har fet abstinens.

Läste ut Chevy Chases biografi I'm Chevy Chase...And You're Not, av Rena Fruchter, idag (ja, jag har snöat in på mannen). Den var intressant. Chevy blev misshandlad av sin mor och sin styvpappa tills han var femton. Hans morsa var allmänt instabil. Han är god vän med Bill Clinton. Han har hamnat i slagsmål med Bill Murray bakom kulisserna på SNL. Han har haft en sejour som "gigolo" åt en överklasskvinna i New York. Han blev erbjuden rollen som Lester Burnham i American Beauty, men tackade nej. En mindre lyckad kommentar till en Warner Brother-chefs fru, diverse tjänster åt vänner, en totalflopp till talkshow, depressioner och hemlängtan till NY har dock lett till att Chevys filmkarriär kantrat. För någon rolig film sedan 80-talet, det har han inte gjort.

Nästa alster blir Räddaren I Nöden. Jag har ju inte läst den än.

Herzog goes Hollywood.

Upptäckte först nu att Werner Herzog gjort Rescue Dawn*, en krigsfilm som härom veckan hade premiär i USA. I rollerna ser vi bl.a. Christian Bale och Steve Zahn. Herzog+Hollywood=sant, med andra ord. Får se hur han hanterat det. Det borde väl inte innebära några större problem antar jag; Herzog har nog med integritet för att undvika att fastna i Hollywoodkängorna. Hursomhelst - jag är ju inget fan av krigsfilmer generellt - men att se denna film är en no-brainer av två anledningar:

1. Herzog återvänder till djungeln.
2. Christian Bale** spelar en fysiskt och mentalt krävande huvudroll där han tvingas käka maskar och, med sina bara händer, döda ormar.



*filmen är baserad på den sanna historien om den amerikanska piloten Dieter Dengler som blir nedskjuten under ett topphemligt uppdrag i början av Vietnamkriget. Han blir tillfångatagen och får stå ut med de värsta behandlingsmetoderna från väktarna i fängelselägret.

**killen har onekligen arbetat flitigt de senaste åren!

Utomhuspingis.

Till alla er som inte sett någon match från utomhuspingis-EM i Erbach ännu: Gör det! Bättre underhållning får man leta efter. Props till SVT 24 som sänder evenemanget, som tidigare alltid har ratats av dom större kanalerna. Såg alldeles nyss klart en av åttondelsfinalerna, mellan ryssen Vladimir Torfnovanov (t.v. i bild) och britten Gareth Keenan (t.h.). Det var en sanslös match, mycket p.g.a. vinden som gav upphov till många absurda, rentav surrealistiska bolldueller. I det tredje setet, när matchen verkligen stod och vägde, slog britten en smash som med hjälp av en kraftig motvind och en uppstickande spånskiva blev till en oförutsägbar, vinklad stoppboll. Efter den var ryssen inte riktigt sig lik. Keenan vann med 3-1 i set och är klar för kvartsfinal på onsdag. Där väntar tredjeseedade John Cocktolstoy.

Insikt: Växthuseffekten

Efter en tids eftertanke har även jag börjat förstå växthuseffekten och dess konsekvenser för vår jords miljö. Det kommer onekligen att bli härligt. Här, i Norrlands inland, kommer värmen öka till en alldeles lagom och behaglig medeltemperatur och vi kommer kunna se fram emot ljuva somrar framöver. Snön kommer emellertid att minska men den kommer att räcka till för skidåkning och andra snöbaserade aktiviteter under största delen av vinterhalvåret. Myggen kommer, om inte torka bort helt, så i alla fall att få det kämpigt; om 50 år lär man bli glad av att få syn på en svärm (nostalgi). Här uppe kommer folk utan problem att kunna ha äppel-, körsbärs- och plommonträd. Ute i byarna kommer vinodlingarna att blomstra. Det kommer att bli som det är nu i södra Frankrike. Samtidigt kommer södra Europa och i princip hela resten av världen att bli ett helvete, med orkaner, översvämninar (bye bye Nederländerna), extrem torka, jordskred, tsunamis, invasion av mördarbin osv. Norra Sverige och framförallt dess inland kommer bli paradiset på jorden, för här skapas den perfekta balansen. Bostadspriserna kommer givetvis att skjuta i höjden och oj vad det kommer att byggas; Umeås nuvarande situation skulle vara ett skämt i jämförelse. Därför har jag i dagarna investerat och köpt en villa i Storuman, ett skjul med tillhörande gårdsmark i Malgovik, samt en lägenhet här i Vilhelmina (handpenning 10% på samtliga).

Väl mött år 2047, då jag är multimiljonär och kan bjuda dig och dina vänner på en resa till Mars.